Att åka komunalt in till stan tar mig lite över två timmar. Två timmar som jag brukar ägna mig åt virkning, jag tycker det är behagligt att småtitta ut genom bussrutan medan någon liten figur växer fram ur nålen. Så, igår när jag satte mig på bussen plockade jag fram Dinosauren som jag nyss börjat på och satte igång att virka. Men ju längre jag kom desto mer obekväm kände jag mig, det kom på fler och fler människor och till slut var bussen helt full. För hur tydligt det än står i mönstret att det är en Dinosaur jag virkar så är det än så länge inte det det ser ut som...
Och det är inte alls bara jag som ser någonting annat, både mamma och Sofie brast ut i skratt när dom fick se "Dinosauren".
Kanske skulle jag ha valt en annan färg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar