Så kom den då äntligen...
Underkjolen till min bröllopsklänning alltså. Den som jag beställde i juli och fick nu i februari
Visst, jag kom på alldeles för sent att det kanske skulle vara fint med en underkjol till klänningen och visst, jag beställde den med bara någon vecka kvar till bröllopet. Men det stod på hemsidan att dom hade snabb leverans och kjolen kostade bara 98kr så jag chansade.
När det bara var två dagar kvar till bröllopet och kjolen fortfarande inte kommit så skickade jag ett mail till företaget och försökte ta reda på om den skickats eller inte. Jag talade oxå om att om den inte kom senast dagen efter så skulle jag inte behöva den eftersom jag då redan hade gift mig.
Men det kom ingen kjol och jag hörde ingenting ifrån Amelia som sålt kjolen till mig.
Bröllopet blev underbart ändå och klänningen behöver ingen underkjol utan är vacker som den är (såklart, det är ju jag som designat den:))
Men ett tag efter bröllopet så kom jag på att jag ju faktiskt betalat för en kjol som jag sen aldrig fått så jag hörde av mig till Amelia på dindromklanning.se.
Kjolen som hon påstod sig ha skickat i god tid innan bröllopet men inte kommit fram hade inte heller kommit i retur till henne. Men hon erbjöd sig att skicka en ny till mig.
Efter ett par månader hörde jag av mig igen och frågade när hon skulle skicka den nya kjolen, jag fick då svar att hon redan skickat två och kanske till och med tre kjolar till mig och att det började kosta henne mycket pengar.
Jag bad henne då att komma med ett nytt förslag på en lösning eftersom jag ju faktiskt betalat för något jag fortfarande inte fått. Jag tänkte att hon kanske skulle komma på den briljanta idén att betala tillbaka mina 98kr, men istället valde hon att inte svara överhuvudtaget.
Efter att ha skickat flera mail till henne och frågat om hon fått mitt senaste mail så hörde hon till sist av sig och sa att hon skulle skicka en ny samma dag.
Döm om in förvåning när jag två veckor senare öppnade brevlådan och där i hittade en underkjol!
Kjolen passade perfekt till klänningen men jag måste säga att jag känner mig rätt fånig med kjolen på, det känns lixom som att jag är en sån där dam från 1700talet och det känns inte alls avslappnat.
Så jag är nöjd med att bröllopet blev utan.
Fint blev det i alla fall och det hade jag svårt att se när jag och Sofie satt mitt i ett hav av blått tyg i början av januari förra året och funderade på i vilken ände vi skulle börja sy:)