Mer kärlek!

Så var nästa kärleksknutssjal klar. Får väl tacka mamma igen för det fina garnet, turkos mohariblandning med lite rosa blänk i som inte syns på bilderna.

Matchar rätt bra till min nya blå tröja:)

Lilla Abel står i bakgrunden och övar på att gala.

Jag fick två och ett halvt nystan av det här garnet så det blev en fullstor sjal till skillnad mot den rosa i föregående inlägg. 



Loppisgarn och kärleksknutar

Mamma ringde från en loppis o frågade om jag behövde mer garn. Gör man inte alltid det?

Så i måndags när jag åkte ut till landet så låg där en stooor påse full med garn, virknålar och fyllningsvadd och väntade på mig:)

Tusen tack mamma!

 

Det var en hel del mohairgarnsblandningar som jag genast började förvandla till sjalar virkade i kärleksknutar. Det fanns två små rosa nystan som blev den här: 

Tyvärr så var det inte samma färgbad på de båda nystanen så sjalen blev tvådelad färgmässigt. Men det ger bara mer liv åt den när man bär den som halsduk. Och eftersom det bara fanns två små nystan så blev det en rätt liten sjal som nog mer passar att ha runt halsen.

 

När den rosa var klar hoppade jag snabbt på nästa garn. En turkos mohairblandning med rosa inslag. Här fanns det två hela nystan och ett halvt så den blir något större och funkar då både som halsduk och sjal. Har ett nystan kvar så det blir bara en liten smygtitt än så länge:)



Värmande sköldpaddor till Unga Reumatiker

För ett tag sedan läste jag någonstans på nätet att föreningen Unga Reumatiker ville ha hjälp att virka värmande maskotar, så jag mailade dom och frågade hur jag skulle göra.

Ett par dagar senare låg ett paket i brevlådan, innehållandes både garn, mönster, virknål och tyg till fyllningspåsarna.

Så det var ju bara att sätta igång!

Sköldpaddorna delas ut till unga personer som nyligen fått reumatism. Maskotarna är fyllda med grötris i både huvud och kropp, de kan köras i micron ett par minuter för att sedan värma sin kompis och förhoppningsvis minska ledvärken.